Foto: Timo-Pekka Aaltonen
Trätjära: Ett modernt och mångsidigt material
Trätjära var den finländska kemiindustrins och exportsektorns första internationella succéprodukt. Från 1500-talet fram till 1800-talet var tjärdalar och tjärbränningsugnar i ständig drift, och ståtliga segelfartyg – vars virke behandlats med finländsk talltjära – seglade över världshaven.
Detta kemiskt komplexa ämne har stått sig genom tiderna och förblivit relevant i århundraden tack vare sina enastående funktionella egenskaper. När trätjära stryks på en träyta bildas en flexibel yta som skyddar träet mot vatten, svamp, solljus och skadeinsekter. Det är till exempel en oersättlig produkt för bevarandet av hundratals finländska kyrkor med spåntak, klockstaplar och andra historiska byggnader.
Även om denna biobaserade produkt har anor som sträcker sig århundraden tillbaka i tiden – och utgör en uppskattad del av det finländska kulturarvet – är den på intet sätt en kvarleva som hör hemma på museum. Genom historien har nya produkter och innovationer ständigt vuxit fram med utgångspunkt i trätjära. Idag används detta mångsidiga och moderna material av företag inom bygg- och den kemisk-tekniska sektorn, av båtbyggare, livsmedel- och dryckindustrin och, naturligtvis, av privatpersoner
Forntida trätjära
Trätjära (”pyroleum pini”) har framställts över hela världen sedan urminnes tider. I sin avhandling Tar Production in Ostrobothnia (1747) noterar Eric Juvelius att den grekiske filosofen Theofrastos (född 371 f.Kr.) beskrev hur syrier framställde tjära från stående träd. Den romerske naturforskaren och författaren Plinius den äldre (född 23 e.Kr.) kände också till att man i Europa framställde tjära av tall – närmare bestämt av kärnveden från gamla tallar – som sedan användes på fartygsskrov. Och arkeologer har hittat nästan 100,000 år gamla pilar med spetserna limmade med björknäver”tjära”!
Tjära uppstår genom torrdestillation – eller pyrolys – av organiskt material, såsom ved, torv eller kol. I en starkt reducerande reaktion omvandlas cellulosa och andra kolhydrater i veden till alifatiska föreningar, däribland fetter, estrar av dessa samt paraffiniska kolväten. Lignin, å sin sida, ger upphov till aromatiska föreningar, såsom fenoler, kresoler och guajakoler.
Tjära innehåller även terpener och hartssyror som uppstår från trädets kåda. Utöver tjära ger produktionsprocessen även ättiksyra, metanol, aceton, träkol, beck, råterpentin, pyrolignös syra (träsyra) och diverse gaser. Vid traditionella metoden förkolas veden med direkt värmning under torvbädd och temperaturer på omkring 220–420 grader Celsius. Moderna metoder bränner veden inte alls, men använder externt energi. Slutprodukterna är tjära, träkol och så kallat tjärvatten eller ”tjärpiss”).
Björknävertjäran har bland annat använts som råvara för smörjmedel.